iprene

Nu ere dags för bloggen igen. Jag var hos Johannes i förrgår.. Sen var jag dum och drog hem vid 5 igår morse. Jag  var inte ens arg.. Tänkte bara på att jag ville komma upp så jag kom iväg till skolan. Men nu när det är som det är, hur kunde jag gå? Kan inte ens förklara hur mkt jag saknar honom. Ser knappt vad jag skriver.

Jag hoppas verkligen med allt jag har, att du bara säger/känner dumma saker för att du är i en svacka. Jag hoppas verkligen att du mår bättre och blir klokare om några dagar och inser att det var helt crazy. Jag dör av att du ens tänker tanken att ge upp och inte vara med mig, när jag är 100% på att jag vill vara med dig. Jag dör av att jag saknar dig och att du antagligen inte ens tänker på mig. Jag dör av att tänka att jag kanske aldrig mer får hålla om dig eller kyssa dig eller sova med dig. Jag dör av alla fina saker du sagt för bara några dagar sen. Jag dör av att jag alltid lyckas göra dig arg fastän allt jag vill är att göra dig glad. Jag vill inte vara utan dig, jag vill inte förlora dig.

Om man "tycker om någon jätte mkt", hur kan man ens överväga att lämna personen?

KAAARMAAA VAR PÅ MIN SIDA NUUUU!
Please don't leave me..